Delaktighet

Viktiga ledord att lägga på minnet...

- Spelarna spelar.

- Domarna dömer.

- ALLA andra hejar (på ALLA)! 

Sunt förnuft kan tyckas, tyvärr misslyckas både föräldrar och ledare/tränare konstant med att förhålla sig till detta enkla budskap.

Målsättning med idrott.


Följande gäller för dig som är ledare, tränare eller engagerad på något annat sätt i en idrottsklubb.


Verksamheten inom Svensk handboll bedrivs i enlighet med RF's idérogram Idrotten Vill, FN:s Barnkonvention och Svenska Handbollförbundets policyprogram.


Den ska också präglas av prestationslust, sportslighet, spänning, glädje, gemenskap och trovärdighet. Den ska vara öppen för alla och där den enskilde individen ska ges möjlighet till personlig utveckling.


Idrottens värdegrund kännetecknas av:

  • Glädje och gemenskap
  • Demokrati och delaktighet
  • Allas rätt att vara med
  • Rent spel


Det betyder kort och gott att ALLA barn och undomar är välkomna att vara med, anpassat till sina förutsättningar. Med detta som riktmärke strävar vi efter att alla ska kunna hålla på med idrott på något vis, helst hela livet, utan att behöva sorteras ut redan som barn.

För att säkerställa att detta efterlevs, krävs utbildade ledare!

Krav på idrottsklubben?

- Har alla ledare i ditt lag har en motsvarande BAS-utbildning där de fått lära sig vikten av att följa värdegrunder? Om inte så prata med din klubb!

- Har alla ledare lämnat in ett registerutdrag från belastningsregistret, en sk. registerkontroll till klubben? (Detta ska endast skötas av styrelsen med sekretess och integritet i fokus.)


- Har tränarna den utbildningsnivå som gäller för den åldersgrupp de tränar?
Vid bl.a. Ungdoms-SM är utbildade ledare ett krav. Något som även kommer att gälla för alla matcher från B-ungdom (13 år) framöver...

- Bedrivs verksamheten i godkända lokaler? Annars är risken att barnen kan skadas.


- Kommunicerar ledarna/tränarna regelbundet vikten av värdegrunder med både spelare och föräldrar? Det kommer ofta in nya spelare och de vet inte per automatik vad som gäller i klubben/laget.

När ska man reagera?


Det finns många olika regler i en klubb att förhålla sig till, både de skrivna och oskrivna. De oskrivna är garanterat de som i första hand kommer ställa till det när man som förälder börjar ifrågasätta eller påtala något man upplever som felaktigt och orättvist mot sitt eller andra barn.
Oftast är det vuxna som bidrar till de största problemen som uppstår. Där bör alla vuxna fundera på hur man bemöter varandra och visa förståelse, även om man inte är överens. Vuxna är föredömen och ska bete sig därefter.


-"Så här gör vi i vårt lag" eller -"Enligt klubbens policy ska det vara så här." är vanliga argument som i sig är helt orelevanta. En idrottsklubb har naturligtvis inte policys eller regler som bryter mot värdegrunder, barnkonventionen eller Riksidrottsförbundets eget idéprogram, Idrotten vill.


Grunderegeln är att alla får vara med, alla får träna på sin nivå och sen spela match lika mycket.
Alla spelar med alla i laget, man vill inte ha någon indelning med att vissa alltid spelar tillsammans, eller alltid spelar på en viss position.

Vi vill ha bredd där våra spelare kan utvecklas och sen spela oavsett position på planen. Detta ger en jämn trupp som tillsammans utövar sporten på bästa sätt. Toppning är ofta en jakt på kortsiktig framgång där prestationer och vinster i tidig ålder räknas före långsiktighet.


Är det alltid tränarna/ledarnas eller klubbens fel när det uppstår meningsskiljaktigheter?

Naturligtvis inte. Det finns barn som använder grovt vokabulär, våld, mobbar medspelare osv. vilket gör att de bör inte delta i lagets aktiviteter. Dessutom finns det föräldrar som försvarar detta felaktiga beteende eller beter sig felaktigt i sin kommunikation.

Tränaren/ledaren/klubbens uppgift är att aktivt skydda lagets övriga spelare från detta negativa och skadliga beteende. I de flesta fall löser man problem genom att ha en dialog, gärna med en eller flera utomstående parter.


Situationer och beteenden som alltid bör ifrågasättas:

  • Tränare vill tydligt skilja på att man utövar ungdomsidrott och inte barnidrott.
    En tydlig signal från tränare/ledare att man vill frångå grundläggande värdegrundsprinciper. Har man en utarbetad strategi i laget för nivåanpassning som följer värdegrunder så är denna frågeställning orelevant att förhålla sig till.

  • På matcher och cuper åker bara ett urval ur laget med.
    De som vill åka med men ändå nekas, gör det med hänvisning till begränsat antal platser, barnet har inte tillräckligt hög nivå, bristande träningsnärvaro pga spelaren utövar andra sporter osv.
    Att utöva andra sporter eller fysiska aktiviteter är lika viktigt som att delta på träningar med klubben, dvs de ska kunna kombineras utan problem. Detta stämmer tränare av med förälder.

  • Speltid vid match baseras på spelarnas träningsnärvaro.
    Ska absolut inte förekomma! Barn är helt beroende av att föräldrarna kan säkerställa deras närvaro.

  • Man har delat in laget i ett mindre A och ett B lag, både på träning och matcher. I A-laget spelar bara de "bästa" som har kommit "längst i sin utveckling".
    Detta är inte nivåanpassning! Det benämns ofta så av okunniga tränare/ledare att de har nivåanpassat, vilket är helt fel. Denna handling kallas "toppning" och är förödande för gemenskapen och bredden i laget, det leder oftast till att laget splittras och läggs ner efter några år (vilket vi har sett för många gånger under åren).
    Klubbar som tillåter detta i sina lag har oftast "bäst" presterande spelare vid 12-13 års ålder.
    Sen när bredden och den solida grunden saknas så finns det inget underlag för att fortsätta med äldre lag. 
    Hur ser det ut i din klubb?

  • Vissa spelare behöver inte göra byten under matcher medan andra får sitta på avbytarbänken större delen av matchtiden.
    Inte ovanligt att tränarna/ledarnas barn ingår i den kategori av spelare som inte behöver sitta på avbytarbänken.
    Detta är ett sätt för tränarna att tydligt visa (för både föräldrar och lagkamrater) att alla i laget inte är lika värda. Alla får inte möjlighet att utvecklas på samma villkor. 

  • Tränaren/ledaren ser till att alltid ha sitt eget barn eller de spelare som kommit längst i "sitt" lag.
    Har man många spelare i ett lag krävs lagindelning inför matcher/cuper. Detta är favorisering/särbehandling och kan likställas med punkten ovan.

  • Vissa barn måste ofta stå över att få spela match då det är för många spelare anmälda.
    Detta är Ok så länge det inte är samma barn som står över 2 matcher i rad, alla i laget står i så fall över samma antal matcher. Dvs. alla ska ha lika mycket speltid.

  • Man kan se vilka spelare som "har det i sig" och därmed kommer gå längre än andra inom sporten.
    Helt felaktigt. Okunskap ligger bakom sådana uttalanden. Man kan inte se vilka barn som kommer att nå långt, tex upp till elitnivå.

Idrott på barn och ungas villkor


"Närmare 90 procent av alla barn och ungdomar i Sverige har någon gång under sin uppväxt varit med i en idrottsförening.

Det ger idrottsrörelsen ett stort ansvar för att verksamheten bedrivs på ett bra sätt – på barn och ungas villkor."


- Riksidrottsförbundet

Vad kan Du göra?


Om du har ett barn i en idrottsklubb bör du överväga följande:

  • Delta alltid på minst ett föräldramöte per år. Där har du chansen att tillsammans med de andra föräldrarna få svar på frågor samt höra hur man resonerar inför lagets framtid.


  • Delta på klubbens årsmöte så att du kan ta del av stadgarna. Om man där i inte nämner att man följer värdegrunder, riktlinjer mm. så är det en tydlig signal att det råder stor okunskap inom detta område i klubben.


  • Om möjligt, försök att engagera dig som förälder. Att lämna sitt barn på träning är inte en form av barnpassning. Livspusslet kan vara svårt att få ihop men det finns säkert något tillfälle som man kan stanna kvar i 5 min och höra med tränare eller andra föräldrar hur det går och vad som är på gång.
    Utan engagerade föräldrar har man inget fungerande lag, den tid som tränarna lägger ner är ideellt arbete!


  • Desto mer du engagerar dig, desto mer får du veta om laget samtidigt som du lär känna de andra föräldrarna.
    Kanske är just Du den tränaren eller lagledaren som laget saknar? Med rätt utbildning (som man får av klubben) har man all möjlighet att lyckas! Vill man på påverka i stort kan man funder på att gå med i styrelsen.



  • Kräv att ALLA tränare/ledare i lagt visar upp att de har lämplig utbildning för den åldersgrupp de tränar/handhar.



    Behöver du agera?

    1. Kontakta polisen vid brott.
    Grundregeln är att idrottsrörelsen själv hanterar ärenden som bryter mot RF:s stadgar. Misstänker du ett brott ska du kontakta polisen på tel:  114 14 . Gäller det en orosanmälan ska du vända dig till socialtjänsten. Idrottsombudsmannen kan hjälpa till med rådgivning om du är osäker på hur du ska agera.

    2. Ta upp sin synpunkt med styrelsen.

    Om en tränare inte bemöter dig korrekt eller vidtar någon form av negativ handling mot ditt barn som en konsekvens av ditt ifrågasättande, så ska klubbens styrelse informeras. Styrelsen är ytterst ansvariga och kan tex avsluta samarbetet med en tränare. Om det av olika anledningar inte är möjligt att diskutera med styrelsen, se punkt 2.

    3. Kontakta ditt specialidrottsförbund (SF), tex. Handbollsförbundet.
    Felaktigt bemötande från en styrelse/ledning i en klubb ska rapporteras. Inte ovanligt att klubbar felaktigt, men medvetet, försvarar enbart tränaren oavsett orsak. Detta beror ofta på personkopplingar. Det är mycket svårare att få tag i en ny tränare än att låta en obekväm spelare/förälder lämna klubben.


    4. Om ditt ärende inte kan hanteras av styrelse eller SF
    Det går även att kontakta något av RF/SISU:s 19 olika distrikt som har sakkunniga inom barn- och ungdomidrott. De kan hjälpa till med rådgivning, tex vid polisanmälan.
    Idrottsombudsmannen nås på:  08-627 40 10  eller  idrottsombudsmannen@rf.se 

    OBS! Det finns även möjlighet att kontakta RF anonymt via deras hemsida!

    5. Ger inte dialog resultat, flytta ditt barn till en annan idrottsklubb. Anmäl händelsen.
    Detta är sista utvägen men ibland är det den enda lösningen.


Man får ingen andra chans om barnet väljer att sluta helt med sporten pga vantrivsel eller olust.
Det är ett misslyckande för för hela sporten om detta sker.