Delaktighet

Viktiga ledord att lägga på minnet...

- Spelarna spelar.

- Domarna dömer.

- ALLA andra hejar (på ALLA)! 

Sunt förnuft kan tyckas, tyvärr misslyckas både föräldrar och ledare/tränare konstant med att förhålla sig till detta enkla budskap.

Målsättning med idrott.


Följande gäller för dig som är ledare, tränare eller engagerad på något annat sätt i en idrottsklubb.


Verksamheten inom Svensk handboll bedrivs i enlighet med idrottens idéprogram Idrotten Vill, FN:s Barnkonvention och Svenska Handbollförbundets policyprogram.


Den ska också präglas av prestationslust, sportslighet, spänning, glädje, gemenskap och trovärdighet. Den ska vara öppen för alla och där den enskilde individen ska ges möjlighet till personlig utveckling.


Idrottens värdegrund kännetecknas av:

  • Glädje och gemenskap
  • Demokrati och delaktighet
  • Allas rätt att vara med
  • Rent spel


Det betyder kort och gott att ALLA barn är välkomna att vara med, anpassat till sina förutsättningar. Med detta som riktmärke strävar vi efter att alla ska kunna hålla på med idrott på något vis, helst hela livet, utan att behöva sorteras ut redan som barn. För att säkerställa att detta efterlevs krävs utbildade ledare!

Krav på idrottsklubben?

- Har alla ledare i ditt lag har en motsvarande BAS-utbildning där de fått lära sig vikten av att följa värdegrunder? Om inte så prata med din klubb!

- Har alla ledare lämnat in ett registerutdrag, en sk. registerkontroll till klubben? (Detta ska endast skötas av styrelsen med sekretess och integritet i fokus.)


- Har tränarna den utbildningsnivå som gäller för den åldersgrupp de tränar?
Vid bl.a. Ungdoms-SM är utbildade ledare ett krav. Något som även kommer att gälla för alla matcher från B-ungdom (12 år) framöver...

- Bedrivs verksamheten i godkända lokaler? Annars är risken att barnen kan skadas.


- Kommunicerar ledarna/tränarna regelbundet vikten av värdegrunder med både spelare och föräldrar? Det kommer ofta in nya spelare och de vet inte per automatik vad som gäller i klubben/laget.

När ska man reagera?


Det finns många olika regler i en klubb att förhålla sig till, både skrivna och oskrivna. De oskrivna är garanterat de som i första hand kommer ställa till det när man som förälder börjar ifrågasätta något man upplever som felaktigt och orättvist mot sitt barn.

-"Så här gör vi i vårt lag" eller -"Enligt klubbens policy ska det vara så här." är vanliga argument som i sig är helt orelevanta. En idrottsklubb har naturligtvis inte policys eller regler som bryter mot värdegrunder, FN:s Barnkonvention eller RF idéprogram (Idrotten Vill).


Är det alltid tränarna/ledarnas eller klubbens fel när det uppstår meningsskiljaktigheter?

Naturligtvis inte. Det finns barn som använder grovt vokabulär, våld, mobbar medspelare osv. vilket gör att de bör inte delta i lagets aktiviteter. Dessutom finns det föräldrar som försvarar detta felaktiga beteende.

Tränaren/ledaren/klubbens uppgift är att aktivt skydda lagets övriga spelare från detta negativa och skadliga beteende.



Situationer och beteenden som alltid bör ifrågasättas:

  • På matcher och cuper åker bara ett urval ur laget med, de som vill och kan åka med men ändå nekas, gör det med hänvisning till begränsat antal platser, barnet har inte tillräckligt hög nivå, bristande träningsnärvaro pga andra sporter osv. Att utöva andra sporter eller fysiska aktiviteter är lika viktigt som att delta på träningar med klubben, dvs de ska kunna kombineras utan problem. Detta stämmer tränare av med förälder.

  • Man har delat in laget i ett mindre A och ett B lag, både på träning och matcher. I A-laget spelar bara de "bästa" som har kommit "längst i sin utveckling".

    Detta är inte nivåanpassning! Det benämns ofta så av okunniga tränare/ledare att de har nivåanpassat, vilket är helt fel. Denna handling kallas "toppning" och är förödande för gemenskapen och bredden i laget, det leder oftast till att laget splittras och läggs ner efter några år (vilket vi har sett för många gånger under åren).
    Klubbar som tillåter detta i sina lag har oftast "bäst" presterande spelare vid 12-13 års ålder.
    Sen när bredden och den solida grunden saknas så finns det inget underlag för att fortsätta med äldre lag. 
    Hur ser det ut i din klubb?

  • Vissa spelare behöver inte göra byten under matcher medan andra spelare får sitta på avbytarbänken större delen av matchtiden. Inte ovanligt att tränarna/ledarnas barn ingår i den kategori av spelare som inte behöver sitta på avbytarbänken.
    Detta är ett sätt för tränarna att tydligt visa (för både föräldrar och lagkamrater) att alla i laget inte är lika värda. Alla får inte chans att utvecklas på samma villkor. 

  • Har man många spelare i ett lag krävs lagindelning inför matcher/cuper. Tränaren/ledaren ser till att alltid ha sitt eget barn eller de spelare som kommit längst i "sitt" lag.
    Detta är favorisering/särbehandling och kan likställas med punkten ovan.

  • Vissa barn måste ofta stå över att få spela match då det är för många spelare anmälda.
    Detta är Ok så länge det inte är samma barn som står över 2 matcher i rad, alla i laget står i så fall över samma antal matcher. Dvs. alla ska ha lika mycket speltid.

  • Man kan se vilka spelare som "har det i sig" och därmed kommer gå längre än andra inom sporten.
    Fel och åter fel. Okunskap ligger bakom sådana uttalanden. Man kan inte se vilka som når långt, tex upp till elitnivå.

Idrott på barn och ungas villkor


"Närmare 90 procent av alla barn och ungdomar i Sverige har någon gång under sin uppväxt varit med i en idrottsförening.

Det ger idrottsrörelsen ett stort ansvar för att verksamheten bedrivs på ett bra sätt – på barn och ungas villkor."


- Riksidrottsförbundet

Vad kan Du göra?


Om du som förälder har ett barn i en idrottsklubb bör du göra följande:

  1. Delta alltid på minst ett föräldramöte per år.
    Där har du chansen att tillsammans med de andra föräldrarna få svar på frågor samt höra hur man resonerar inför lagets framtid.

  2. Delta på klubbens årsmöte så att du kan ta del av stadgarna. Om man där i inte nämner att man följer värdegrunder, riktlinjer mm. så är det en tydlig signal att det råder stor okunskap inom detta område i klubben.

  3. Försök att engagera dig som förälder. Att lämna sitt barn på träning är inte en form barnpassning. Ju mer du engagerar dig, desto mer får du veta om laget och de andra föräldrarna och desto mer kan du påverka i laget.
    Kanske är just Du den tränaren som laget saknar? Med rätt utbildning (som man får av klubben) har man all möjlighet att lyckas.

  4. Kräv att tränare/ledare visar upp att de har lämplig utbildning för den åldersgrupp de tränar.

  5. Om ditt eller andra barn behandlas felaktigt, ska du ta upp det med tränarna. Fungerar inte det så prata med klubbens styrelse. Fungerar inte det, flytta ditt barn till en annan idrottsklubb.
    Man får ingen andra chans om barnet istället väljer att sluta helt med idrott pga vantrivsel eller olust.